Japan?

Nu var det länge sedan jag skrev igen, men jag är fortfarande sjukskriven och allt går väldigt mycket upp och ner.. Men jag har som tidigare dagar då jag nästan mår som jag ska och dagar då jag inte ens kommer ur sängen. Idag är en ganska bra dag, förutom att jag har migränen från helvetet! Haft ont i huvudet hela dagen, låter läskigt men det känns ungefär som att det är en tjock larv innanför varje tinning som kryper runt hela tiden. Känns jätteläskigt, som att tinningarna ska explodera när som helst och värktabletter hjälper inte.

Men, jag har i alla fall kunnat tänka lite. Jag har funderat rätt så mycket över mitt liv senaste veckorna och hur jag ska kunna börja må bättre. 

En nystart är något jag verkligen skulle behöva, när jag är lite mer på benen i allafall. Och något jag länge drömt om är att åka till japan! För att studera där och se om jag trivs, och i så fall stanna eller åka hem igen.

Jag har funderat väldigt mycket på det här, och japanska har jag ju läst och är intresserad av och landet i sig är jag väldigt fascinerad över på många sätt! Vem vill inte bo där man kan köpa överdrivet übergulligulliga småsaker och kläder i vilken butik som helst, där man uppskattas för att man är smart och artig, där man kan äta sushi eller sörpla ramen varje dag, spela hur mycket tv-spel man vill, inte behöva gömma sin mangasamling längst bak i bokhyllan eller behöva smygtitta på anime när pojkvännen är borta (nu har jag ju ingen pojkvän längre så nu behöver jag inte skämmas mer, men ändå :).

Och jag är ju inte ung länge till.. Egentligen har jag ju funderat mycket på att bara träffa den "rätta" och bilda familj och sånt, men japan är en sån där grej jag inte riktigt kan släppa.

Det enda som skrämmer mig med japan är två saker. Dels lägenheterna; de är jättesmå och har inga ugnar! Hur ska det gå? Jag som ÄLSKAR att baka! Nu bor jag i en jättefin lägenhet på 79kvm med utsikt över en park, med inglasad balkong och ett stort kök.

Skulle jag flytta till japan skulle jag behöva ge upp både lägenheten och mina älskade katter. Och behöva flytta in i en lägenhet på kanske 10-20kvm, utan balkong, ugn och utsikt över någon natur. Köken brukar "sitta" i hallen eller rummet och ha i princip en diskho, en spisplatta och en micro..

Den andra saken som skrämmer mig är arbetslivet och hur man ska se ut.Visst, i japan verkar man ju få vara den man vill, klä sig och bete sig hur man vill, men på jobb och i skolorna verkar allt så strikt. Man ska inte sminka sig, inte vara solbränd/brun, ha sin naturliga hårfärg och samma kostym/uniform som alla andra och det känns lite trist om jag ska vara ärlig. Detta är den uppfattning jag fått av att ha följt diverse videobloggar från tjejer som bor i japan och är gifta med varsin japan, men enligt en svensk kompis som nu bor där så är det inte alls såhär.

Och det är klart, det beror väl kanske på vad man väljer för arbete, skola eller vänskapskrets..

Btw, japaner är bäst! Vilka kan annars få en drägglande öldrickande gubbe att se söt ut?

Jag är osäker på om det är värt det, men kanske, för nånstans där inne så vill jag ändå uppleva storstadslivet i japan!

Vi får se :)